Så lika, ändå så olika

Tänk vilka öden man möter via bloggar som man aldrig annars skulle få ta del av.
Många glada, pricksäkra, ibland ilskna och ofta med en massa funderingar högt och lågt.
Ibland har jag fått en ny inblick i stort och smått.
Ofta får jag en aha-upplevelse.
Och kanske är det lite lättare att vara lite mer vidsynt i sitt "vanliga" liv.
Sedan finns det de bloggar där livet plötsligt tar en vändning som man inte tänkt.
Som vi, ofta, okända från början, på andra sidan skärmen, får vara med att dela.
Vi delar hopp och förtvivlan, glädje och sorg.
Vi väntar tillsammans på provsvar och undersöknings resultat.
Ibland reser bloggaren på sig, blir frisk och går vidare och man gläds tillsammans.
Sen finns det de som inte lyckas besegra sin sjukdom.
Så är det för Anna, vi delar mycket...
Vi har samma förnamn
Vi är födda samma år.
Vi har båda flickor
Vi var båda mitt i livet
Vi borde båda två också ha livet framför oss.
Tyvärr kom cancer-djävulen emellan Anna och livet.
Tyvärr håller Anna på att förlora, kanske har hon redan gjot det.
Ända sedan jag läste inlägget hennes man Henrik skrev igår, att de skulle ta farväl idag, har Anna funnits i bakhuvudet.

Förhoppningsvis är det så att en del bloggar kan få oss att komma ihåg hur kort livet kan vara och att vi faktiskt ska vara rädda om det medans vi har det till låns!