Undrar hur en recensent jobbar...?

Läste GPs (...eller Magnus Carlssons) recension från Lasses konsert igår...

Jag kan inte låta bli att fundera på hur recensenterna jobbar. Är det kanske viktigt  i deras jobba att inte läsa intervjuer innan och sätta sig in i hur artisten jobbar och tänker. Det kanske är viktigt för att recensionen ska vara ett intryck och ett personligt kännande från den som skriver... vad vet jag, men jag är uppriktigt nyfiken. Jag är inte ens kritisk idag, utan som sagt uppriktigt nyfiken. 

Det finns mycket i det Magnus skriver som jag inte alls håller med om. 

Jag tycker inte att Lasse är extra dyster just nu, ja det är ett tyngre rockigare sound men han har ju bytt sound förut, vem har glömt den (i mitt tycke) mindre bra "allmoge-perioden", när Lasse var dödligt trött på gitarrer till exempel. Och har man inte sett honom sedan Hovet är det kanske inte så lätt att hänga med i svängarna. Även om flera recensenter trott att Bandet med Ola och gänget också varit Hovet. (Det fick ju Dan Backman lära sig... ;)  ) Sen beror det väl på vad man har för referenser. Lyssnar man på Dave Gahans soloprojekt så kan vi snacka dystert - and I love it! Har man glad pop som referens så ja, då är det tungt... men gårdagens konsert dyster, nja eller?

Och ja, Lasse ber om ursäkt för att han kommer med sina deppiga visor i sitt mellan snack... eller gör han det? Står det kanske en man på scen med stor självinsikt och självironi som faktiskt driver lite med sig själv och den allmänna synen på honom? Jag vet vad jag tror och jag tror jag vet vad det kan vara lätt att tro om man inte följt Lasse...

Sen det jag mest reagerade på... och det är inte bara i de här recensionen.

Den nya låten "Jag var och köpte en kostym" 

Magnus ord om låten

"en tung låt med en sällsynt deppig text om döden."

Lasses ord om låten

"Det är en hyllning till livet egentligen, och handlar om att inte låta sig kuvas för mycket. Man vet inte hur länge man lever"

...och beroende på vad man vet om låten så hör man den på helt olika sätt.

Ungefär som när jag hörde "Från kylan in i värmen" akustiskt och tyckte att den var deppig. Sen kom den inte med på skivan för att det blev för många "glada" låtar. Allt beror på vad du har för referenser, vet tanken bakom och så klart musiken som är till. Och på "jag köpte..." är det tunga trummor och mycket bas. Men lyssna på orden bakom... den är vacker!

Den finns på Youtube, men som så ofta blir det inte jätte bra med publik som tjoar runt omkring när man spelar in...

Jag vet att jag ofta är kritisk och jag vill verkligen understyrka att inte den här gången. Jag skulle vilja veta hur en recensent jobbar. Eftersom man så ofta har olika åsikter efter en spelning. Men vi har ju också olika ryggsäckar med oss när vi kommer dit...

Ikväll en ny spelning, imorgon en ny recention :)

Men en sak är i alla fall säker, det kan ingen säga emot. Igår när Lasse gick upp på scen, då sprack solen igenom molnen ovanför Göteborg!

Jag var och köpte en kostym

Jag var och köpte en kostym

till min egen begravning

Jag tänkte nånting enkelt

och ett svart paraply

Ingen fluga vid halsen

ingen blomma vid bröstet

Det där morsgrismodet nu 

är så att man kan spy

Ska jag dö, ska jag ha levt

och inte bara hukat mig för världen

Det var väl vad vi sa

Det var väl vad vi sa

Så vem var han, han i kistan

med alla rösterna i huvudet

Vid de stimmiga borden

sa han knappt ett ord

jag gick och satte mig längst bak på ceremonin

eller om det var teater

hela tyngden av ett laddat liv

tre lätta skopor jord

Ska jag dö, ska jag ha förstått

och kanske vandrat några gator i Venedig

Bara du och jag

Bara du och jag

Och där satt hon som höll mig vaken

många nätter, mest om hösten

Synd att jag aldrig var hennes typ

för hon var min

Och så långt mitt hjärta räcker

två rader av dom närmsta

en lucka i ett pussel

där mitt hjärta passar in

Får jag leva tills det räcker,

ska jag säga er hur mycket ni betyder

Jag hörde vad ni sa

Jag hörde vad ni sa

Jag var och köpte en kostym

och ett svart paraply

Ring ut, ring ut det gamla

Nu går det som det går

Jag var och köpte en kostym

Alla nöjda och glada...

Sommarvärmen fortsätter att lysa med sin frånvaro sen en snabb visit i måndags. Så jag slängde in ungarna på buslandet i närheten för att de skulle få härja av sig ordentligt.
På stora skyltar står det att man inte får lämna barnen ensamma under deras lektid.
Väl förberedd på det hade jag tagit med mig datorn för att jobba undan lite när jag ändå blir tittade i tre timmar.
Blev positivt överraskad av att hitta eluttag  och frittinternet vid varje bord...
Jag är nog inte den första föräldern att kombinera barnens nöje med nytta ;D

Möten som gör mig trött...

Igår hade jag ett sånt där möte igen...
Ett sånt där jag förtvivlat försöker förstå vad de menar.
Vad de säger hör jag ju, hörsel har jag ju fortfarande... men ibland är ju det de säger inte alls det de menar.
Så när jag kom hem var jag helt slut.
All den här känslomässiga berg-och-dalbana gör att man blir slut psykiskt, men också fysiskt känns det som.
Och inte kommer vi längre för det.
Det finns alldeles för många "så fungerar det tyvärr inte" eller "men de pengarna kommer inte från den kassan" eller "men det är ingen lagstadgad verksamhet"...
Trött, trött, trött på hela skiten.
Hinner snabbt tänka tanken att nu skiter jag i det här. Vi stänger, låser dörren och vänder alltihop ryggen.
Men så fort tanken har smugit sig på så blir jag alldeles kall och känner att nej så fan heller!
Det är precis det vi inte ska göra! Vi ska stå upp för det vi tror på och visa politikerna att de har fel.
Vi behövs visst som mötesplats i en segregerad och våldsam stadsdel.
Det kostar inte de boende någonting att komma till oss och så ska det fortsätta vara!
Vi ska fortsätta roa så väl 1-åringen som 71-åringen med våra djur och vår gröna oas mitt i smeten!
Vi är på väg att starta ett samarbete med fältgrupperna där de som kommer till oss på nätterna och eldar upp vårt staket istället ska få bygga ett vindskydd, ta lite ansvar och känna att de också är välkomna hos oss. F*n vi ska visa att vi behövs som en del i stadsdelen! ...och politikerna ska få veta att de rövkört fel drake!
Det ska bli jävligt plågsamt att vara nämndordförande i slutet av sommaren - tro mig!

Så när jag kom hem började jag skriva, brev till medlemmarna, brev till politikerna, utkast till media och bara formuleringar som kan vara bra att ha längre fram. Stackars mina arbetsgruppsmedlemmar, de drunknar snart i skrivelser att korrekturläsa :) Men är man känslomänniska ska man skriva när man har känslan i kroppen...

Men nu är det dags att stänga igen datorn och gå och mata och klappa kaninen Stellan och hans kompisar... det är ju inte hans fel att politikerna inte kan hitta 900 000 så han kan få mat efter nyår :(

Avdelningen "Hur tänkte du nu?"

Vi går förbi samfällighetens möteslokal, jag och en av flickorna...
"Oj, här går det nog varit begravning!"
"Jasså, varför tror du det?"
"Jo men någons askkopp står ju kvar..."
"..."

Dagens designtips ;)

IKEAs glas "Fabulös" blir fiiina ljuslyktor, särskilt med lila värmeljus i (har de med lila fläckar på)
Slut från inrednings avdelningen för idag :)

Varför trängas?

Jag är en social person, men är det något jag inte klarar av så är det överbefolkade stränder. Så jag är så glad över vårt lilla smultronställe. Ett litet ställe som alla som är där har blivit tipsade om av någon som blivit tipsad av någon som blivit...
Visst det är en bit att gå ifrån parkeringen, men när man väl kommer dit är det lugnt och stilla!
När barnen var små var det även ett super ställe för det är så långgrunt så barnen kunde leka utan att riskera att komma för långt ut. Våra barn leker fortfarande gärna i vattnet och har inget behov av djupt vatten så det fungerar fortfarande fint.
Ljuvligt att kunna sitta och läsa och titta upp och se dem direkt, inte 500 blonda huvuden som alla ser likadana ut...
 

Den mesta tiden idag var vi helt ensamma. Som mest var vi tre familjer där ute samtidigt 

Vissa skyltar vid infarten skrämmer nog en del, passar mig fint ;)

Sen får man gå längst vägen en ganska lång bit...
men det är vackert och fullt av fjärilar, massor av blåvinge(?) var det idag

och försöka att inte ta för stora snedsteg ut i naturen.
Väldigt väl skyltat var det i år, förr om åren har det inte funnits en enda kylt och då har vi ändå badad där i drygt 10 år
så att så där jätte rädd är jag inte. Vi har överlevt ett par kisse-turer in i skogen genom åren :) 

Ingen jätte trängsel på parkeringen direkt...

Jag och Lasse över en kopp kaffe...

på stranden.
Skillnaden mellan syskontjat och lugn och ro med barn i 10 års åldern heter "ta med två kompisar". Tjejerna har badat och fiskat krabbor i 4 timmar utan minsta tjat. Och jag har försökt koppla av... Det går ganska bra, finns ju inte så mycket annat att göra. Lämnade faktiskt medvetet jobbmobilen hemma för att inte kunna läsa mail. Duktigt va' ;)