Ja, men visst skulle jag inte skriva, eller hur.
Men det här med två sidor av samma sak blev så himla tydligt just imorse och eftersom den positiva sidan att se på saken slog över så finns det just nu lite energi och då kommer genast behovet av att skriva fram :D
Sååå, till sak!
Imorse klev jag in i bilen.
Plogade mig ner till gymmet, det har kommit kanske 15 cm snö här under natten...
Bara för att mötas av låsta grindar in till parkeringen.
Då ruttnade jag till ordentligt för det är andra gången den här veckan som det händer.
Jag har med andra ord missat häften av mina morgonträningar den här veckan, sånt gillar vi inte!
Kör hem igen och formulerar ett surt samtal och mail till anläggningsansvarig.
Väl hemma känner jag att det kommer att bli en väldigt frustrerad och o-bra dag om jag inte får träna.
Bara att dra på understället, löparskorna och ge sig ut i snön.
Och efter en liten bit vänder det...
Helt plötsligt känner jag hur härligt det är att springa i snön som skvätter runt fötterna, kylan mot kinderna, att jag satt på mig perfekt mycket kläder, att jag är skadefri, att livet just då är grymt!
Att sen de få jag mötte tittade på mig som om jag var en tok där jag med ett stort smile i ansiktet kom frustandes genom snön, det bjuder jag på!
Mannen såg lätt förvånad ut när det ut genom dörren klev en jäkligt irriterad och frustrerad fru och in kom en sprudlande lycklig Nyckelpiga som sa att "Life is good" :D
Så det där med att glaset är halvtomt eller halvfullt, som jag tyckt varit dravel förut fick idag en helt annan innebörd.
Vilken tur att grindarna var låsta imorse!
