Nu blir det lite bakvänt...
de tre följande inläggen handlar om förhandlslyssningar på nya skivan.
När jag skrev det första inlägget, som nu är det tredje ;) så skulle det bara bli det...
men sen blir jag så lyckalig när alla skriver att det är så Kent influerat så då kändes det som om alla recentionerna var tvugna att få vara med :)
Så här kommer den sista (?) men som blev den första
Aldrig trodde jag väl att jag skulle få läsa "Tänk Kent, Tänk Depeche Mode" i en recention om en Lasse skiva... känner att jag har fått skyhöga förväntningar!
Markus Larsson, aftonbladet.se premiärlyssnar på nya skivan
Winnerbäck har haft många kompband.
Hovet, till exempel.
Men på sin nya skiva verkar han ha anlitat Sveriges största rockband.
Musiken låter som Kent.
Det finns flera mått på storhet och popularitet.
Ett av dem är att musikjournalister måste boka en tid, gå till skivbolaget och sitta och förhandslyssna på din nya skiva i ett väldesignat rum tillsammans med ett fat kanelbullar.
Inte många svenska artister ramas in av ett sånt intresse och en liknande sekretess längre. Men Lars Winnerbäck är en av dem.
Winnerbäcks kommande album ”Tänk om jag ångrar mig, och sen ångrar mig igen” släpps 21 september och jag hinner bara dra igenom det en och en halv gång innan tiden är slut och nästa journalist står på tur.
Naturligtvis är det omöjligt att bedöma hur bra skivan är. Och min Kent-liknelse i början av artikeln är inget annat än, just det, en liknelse. Winnerbäck har spelat in med samma musiker som på förra albumet, ”Daugava”.
Men det finns nåt i produktionen, arrangemangen och texternas vemodiga anslag som påminner om hur Kent lät på skivor som ”Isola” och ”Vapen och ammunition”.
Det är ett tacksamt sound för att tonsätta deprimerade texter om regniga onsdagar, slaskiga trottoarer och den hemska blandningen av ilska, frustration och tacksamhet som brukar dröja sig kvar efter att en kärleksrelation gått sönder.
I låten ”Kedjebrev” finns det några textrader som nästan kan klippas rakt in i Kents ”Dom andra” utan att nån hade märkt nån större skillnad. I ”Berätta hur du gör” har Winnerbäck ett självklart extranummer vars uppbyggnad liknar samma grupps ”747”. Och Jocke Berg nämns i albumets tacklista, vilket naturligtvis känns alldeles självklart.
Utan honom hade Lars Winnerbäcks nionde studioalbum garanterat låtit helt annorlunda.
Winnerbäck har haft många kompband.
Hovet, till exempel.
Men på sin nya skiva verkar han ha anlitat Sveriges största rockband.
Musiken låter som Kent.
Det finns flera mått på storhet och popularitet.
Ett av dem är att musikjournalister måste boka en tid, gå till skivbolaget och sitta och förhandslyssna på din nya skiva i ett väldesignat rum tillsammans med ett fat kanelbullar.
Inte många svenska artister ramas in av ett sånt intresse och en liknande sekretess längre. Men Lars Winnerbäck är en av dem.
Winnerbäcks kommande album ”Tänk om jag ångrar mig, och sen ångrar mig igen” släpps 21 september och jag hinner bara dra igenom det en och en halv gång innan tiden är slut och nästa journalist står på tur.
Naturligtvis är det omöjligt att bedöma hur bra skivan är. Och min Kent-liknelse i början av artikeln är inget annat än, just det, en liknelse. Winnerbäck har spelat in med samma musiker som på förra albumet, ”Daugava”.
Men det finns nåt i produktionen, arrangemangen och texternas vemodiga anslag som påminner om hur Kent lät på skivor som ”Isola” och ”Vapen och ammunition”.
Det är ett tacksamt sound för att tonsätta deprimerade texter om regniga onsdagar, slaskiga trottoarer och den hemska blandningen av ilska, frustration och tacksamhet som brukar dröja sig kvar efter att en kärleksrelation gått sönder.
I låten ”Kedjebrev” finns det några textrader som nästan kan klippas rakt in i Kents ”Dom andra” utan att nån hade märkt nån större skillnad. I ”Berätta hur du gör” har Winnerbäck ett självklart extranummer vars uppbyggnad liknar samma grupps ”747”. Och Jocke Berg nämns i albumets tacklista, vilket naturligtvis känns alldeles självklart.
Utan honom hade Lars Winnerbäcks nionde studioalbum garanterat låtit helt annorlunda.
1 ”Järnvägsspår”
Lars sjunger om frusen jord och sövande narkotika. Låtens sound verkar vara lånat ifrån Kents album ”Isola”.
Lars sjunger om frusen jord och sövande narkotika. Låtens sound verkar vara lånat ifrån Kents album ”Isola”.
2 ”Kedjebrev”
Om låten vore en yoghurt skulle den heta ”Thåström light”.
3 ”Ett sällsynt exemplar”
Powerrefränger och ett Killers-liknande crescendo sprängs in i de monotona verserna.
4 ”Du som reser mig”
Urban och regnig vardagsrealism med fiol.
Urban och regnig vardagsrealism med fiol.
5 ”Du min vän i livet”
Melankolisk kärleksförklaring med plockande elektriska gitarrer, stråkar och synthiga droppljud.
6 ”Jag får liksom ingen ordning”
Skivans största stilbrott. Lars gör ”Tracks”-disco. Påminner starkt om Melody Clubs första singlar. Eller Pulp.
7 ”Jag fattar alltihop”
Dov, mörk och långsam ballad om de sår och tankar som ofta stannar kvar efter ett uppbrott.
8 ”Köpenhamn och överallt”
Tänk Kent. Tänk Depeche Mode. Tänk Lundell. Slamrig och hård rocklåt med arenarefräng.
9 ”Fribiljett mot himlen”
Winnerbäck fortsätter att utforska dynamiken mellan ballad-lugna verser och storslagna refränger .
10 ”Berätta hur du gör”
Efter en stillsam början mynnar låten ut i ett högljutt klimax med marschtrummor. En given showstopper, eller extranummer, på Winnerbäcks kommande vinterturné.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar