Två döttrar, på två ben var, har vi tryggt i var sina sängar här hemma. Vår minsting, hon på fyra ben, är på egna äventyr i två nätter. Dels tyckte Suzanne att jag behövde sova, dels måste hon bli van vid att andra tar hand om henne. Så hon inte blir för präglad på mig. Jag kan ju inte ta hand om henne för evigt, hon måste kunnas flaskmatas av olika männiksor. Men visst känns det lite tomt när man går här hemma och det inte "klapperi klopprar" bakom mig för varje gång jag rör på mig....
Samtidigt är det ju skönt att kunna koppla av och inte vara rädd för att hon tar studs-steg på sidan ut i hallen och rasar rakt ner i trappan. Så jag ska njuta av att vara ensam i en och en halv dag och sedan så ses vi igen på söndag förmiddag. Hoppas det blir fint väder då så vi kan vara ute en stund!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar