Mentalt utmattad

Halloj!
Vilken jäkla dag, rent ut sagt!
Slitna mellan hopp och förtvivlan, och, förtvivlan och hopp har vi blivit idag.
Det började när Sophia låste upp stallet i morse och hittade ett nytt lamm. Medans hon stack ut huvudet genom dörren kom det ett lamm till. Det var då problemet började. Tackan är första gångs mamma. Vår ras får aldrig mer än ett lamm första gången, förutom den här gången då. Anna-Freja (tackan) är en jätte bra mamma åt Lasse (första lammet) men det andra lammet (Kerstin) som kom ville hon inte alls veta av.
Till slut fick vi Anna-Freja att tvätta båda sina lamm torra och rena. Kerstin var väldigt liten och ämlig men tog i alla fall sig till juvret och fick mat först. Lasse fick sitt första mål mat efter lunch, men det var lugnt, han är mycket större.
När väl Kerstin fått äta började det riktigt stora problemet. Anna-Freja stångade henne så fort hon kom åt. Så idag har vi haft någon sittandes i boxen hela dagen för att försöka få tackan på bättre tankar och förstå att hon har två bebisar.
Våra intentioner var goda, men misslyckade!
Suzanne och jag träffades i stallet vid stängning för att lösa av Sophia och försöka hitta en bra lösning för alla, både bebisar, mammor och människor. Till vår hjälp tog vi får-experterna från Skåne. Tack för alla tips och råd! Vi hittade ingen lösning som var optimal för alla..... Det bästa hade ju varit om lammet hade fått stanna hos tackan och alla fick sova lugnt i natt..... men, Kerstin fick följa med Suzanne hem och sova i hundbur och äta ersättning i nappflaska i natt. Imorgon är det min tur att vara bebismamma, om vi inte fått Anna-Freja att acceptera Kerstin under dagen imorgon...
Den som lever får se!
Nu ska jag stänga ner mig själv, det blir en lång dag imorgon.
Go' natt!!