Tänk så fort det kan förändras...

Man pratar om det. Man tänker på det. Man skickar "små söta foton" på facebook om det. Tidigare skickade man små söta bildspel via mail om det.
Men det är inte förrens det kommer väldigt, väldigt nära som man verkligen förstår det...
Hur fort livet kan förändras.
Vi har en bekant, kan man väl kalla det, vi är med i samma föräldrakooperativ och vi har barn i samma klass.
Vår bekant fick i början av förra veckan "en manlig förkylning" som hans fru kallade det.
På onsdagen gick han till vårdcentralen för att få en liten koll, förkylningen började bli väl besvärlig.
Han blev hemskickad med nässprej och vila som botemedel.
På lördag morgon hittar hans fru honom på nedervåningen i deras hem, då är han dålig, har hög feber och säger att han behöver nog till en läkare igen.
In på akuten där de upptäcker dubbelsidig öroninflammation. De tar hål på trumhinnorna och skickar honom vidare till större sjukhuset eftersom hans allmäntillstånd blir sämre.
Nu ligger han på intensiven i respirator med hjärninflammation (ja hjärninflammation, inte hjärhinneinflammation), dubbel öroninflmmation, dubbelsidig bihålsinflammation, lunginflammation och 40 graders feber som inte vill ge sig.
Utgången är oviss helt klart.
Så idag har jag fått det där uppvaknandet som inga mail eller fb-uppdateringar kunnat ge mig...
Ta tillvara på dem ni har runt er och tycker om!
...och följ min farmors råd "Somna aldrig osams"
Ha det gott där ute!