Den 24 juni 2009 fick jag en utmaning "Men du, ska du inte med och springa Göteborgs Varvet...?"
Jag kan ju inte motstå en utmaning. Kruxet var bara att jag hade power walkat massor, men precis börjat jogga. Jag hade nog vid den tiden kommit upp till att ha sprungit 5-7 kilometer utan att stanna och vila.
Sååå, där var jag nu med en anmälning till Varvet följande år. Vad göra? Bita ihop och fixa det, så klart, något annat alternativ finns inte i min värld.
I augusti vann jag en start plats via GT till Midnattsloppet. Jag genomförde loppet på en tid som var över timmen. Men jag hade fixat ett mil-lopp och var super nöjd.
I februari 2010 sprang jag två mil för första gången. Då hade jag tränat upp mig från 5 kilometer till två mil på 8 månader... Samma dag halkade jag på en isfläck och bröt fotleden. Tack och hej Varvet - det året!
2011 hade jag gjort comeback, tränat upp både fot och kropp och stod på startlinjen! Under våren hade jag opererat båda benen, ett åt gången. Så träningen hade varit si så där. Men jag tog mig runt och var nöjd med det!
2012 hade jag som målsättning att ta mig runt Varvet på under 2 timmar. Tyvärr missade jag målet med 5 minuter. Jag deppade ihop och tog en paus från löpträningen ett tag...
Men f*n den som ger sig!
Nästa år ska jag klara 2 timmars gränsen. Till årets start hade jag snålat och bara kört barmarks träning, ingen styrketräning - ett stort misstag!
I år blir det body pump ett par dagar i veckan... om inte annat för att det är så jäkla kul!
Så förra vecka kändes det som om det släppte.
15 kilometer på i genomsnitt 5,1 min/km tempo ena dagen, andra dagen 8 kilometer på 5,3 min/km men då var det i sällskap så det var prattempo den andra dagen.
Inte illa för en snart 40-taggare som började springa för tre år sedan ;)
Så kom inte och säg att något är omöjligt!
...Det kan ju däremot göra ont och vara motigt på vägen.
Men vi kan spränga större gränser än vi tror! Eller så kan vi lägga oss ner och ge upp, du väljer din väg!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar