Tänk vad livet kan ändras...

I lördags satt det ett gäng glada vänner runt vårat köksbord.
Vi drack glögg, åt skinkmacka och annat gott. Stämningen var hög och samtalen var av varierande art, allt från NASA-blöjor till läget i ungarnas skola till ingenjörs humor till om man kan grilla moderkakor till... tja, precis som det ska vara när man är ett gäng som trivs i varandras sällskap, litar på varandra och tycker att tillvaron är rätt go'.
Igår träffades hälften av gänget igen, vid samma köksbord, den här gången utan respektive.
Vi drack kaffe, åt skinkmacka. Tyvärr var stämningen inte lika hög nu.
Den här gången träffades vi för att rädda vårt älskade föräldrakooperativ, våra barns förskola/fritidshem och stadsdelens oas.
Vi har varit i blåsväder förr, men den här gången känner vi alla att det verkligen är allvar.
Den 24 januari tas det ett beslut. Innan dess måste vi ha bildat opinion, övertygat stadsdelsdirektören att det är ett nämnd beslut och övertygat politikerna att den miljon i bidrag vi behöver är väl investerade pengar.
Det kommer att bli många långa kvällar och tidiga mornar och mycket jobb.
Jag återkommer när tid och ork finnes! Ha det gott alla goa!