"Den har du fått för dina synder..."

I umgängeskretsen har vi en 3-åring. Blond, med stora bruna ögon och ett leende som får änglarna att trilla döda ner från molnen. Men den unge herren har en annan sida... där impulserna från hjärnan går rakt ut i kroppen utan att något tar emot. Jag kan ju känna igen mig, men hos mig är det talet som inte har något stopp ut ur munnen (eller för den delen fingrarna om jag sitter vid tangentbordet ;) ) I alla fall... så kan jag ju inte låta bli att undra om man betänker talesättet att "Det barnet har ni fått för era synder", vad hans föräldrar döljer. De verkar på ytan vara väldigt trevliga, sympatiska och vänliga. Men något måste de ju gjort. Senast igår var hans mor lite upprörd, hur upprörd hans far var förtäljer inte historien. Mamman skulle lasta in honom och hans ena syskon i den ett par månader gamla bilen. Går runt den nya bilen och han står och rispar på lacken med en sten - Vad gör du? undrar modern -Mamma, jag ska bara skriva mitt namn på min plats; svarar sonen... Antar att modern kunde hålla sig för skratt. Särskilt med tanke på att samma pojke för ett litet tag sedan pillar upp små "grottor" till legogubbarna i nya tempurmadrassen medans överdraget är i tvätten efter en "olycka". Och i somras fick både sin far och mannen i vår familj att montera loss och dra fram diskmaskinen precis när vi ska sätta oss och äta och alla var syperhungriga eftersom han upptäckt en spännande kran på diskbänken... ooops kranen satt visst på en nyöpnad bag-in-box med rött som så fint rann ner på golvet och in under diskmaskinen Sååå man kan ju undra vad föräldrarna har för lik i garderoben :)