fredag 9 september 2011

Dagens visa, Christian Kjellvander

De sista dagarna har det legat ett lite grukorn och skaft i kroppen...
Det har skavt om hur fort allt kan ändras.
Ett litet gruskorn som talar om att det finns en Anna som inte har någon som kommer hem igen.
Små killar som sa hejdå till sin pappa för sista gången förra veckan efter de firat fem års dag hemma i Jönköping.
Vilken tur vi har som har varandra här hemma.
Hur viktigt det är att säga det där man vill säga.
Allt sånt som man blir påmind om när något väl händer, men som man så fort glömmer av igen.´
När det är sådana dagar när något ligger och gnager i känslorna finns det en röst som är som balsam och plåster...

2 kommentarer:

  1. Kjellvander? Har du hittat honom i den röda telefonen?

    SvaraRadera
  2. Självklart, tack Malin!!
    Vilken guldgruva den där telefonen var :)

    SvaraRadera