Även om det var tungt de sista tre kilometrarna i uppförs lutning.
Och lite läskigt är det när man springer förbi medtävlare som ligger vid sidan om och är aldeles okontaktbara. Då inser man på något sätt att det man håller på med nte är aldeles ofarligt och at det nog är bra med alla mil i benen innan.
Behagliga 6 minuter per kilometer höll jag så gott som hela varvet. Kändes skönt att jag kunde hålla ett så jämt tempo. Sen är det ju helt klart så att jag inte hunnit bygga tillräckligt med muskler på den här korta tiden för att orka trycka ifrån hårdare och få bättre tid. Konitionen var det inget problem med, kunde lätt ha fortsat springa ännu längre om det bara hängt på den!
Så nu är det dags att ta sikte mot nya mål; Midnattsloppet och Tjejmilen i sensommar / höst på 50 minuter är tanken. Bara att hålla tummarna för att kroppen och hälsan är hel!
Och sen kan man ju inte annat än att beundra eliten igår... 2:50 per kilometern är ju fantastiskt! ...det kommer aldrig att bli mitt mål :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar