Det är inte många spelningar som fått mig att gråta.
Men när Pernilla sjöng den här på Trädgår'n för ett tag sedan rann tårarna...
Pernillas prat innan låten gick rakt in i hjärtat för jag känner också en liten kvinna som alltid håller huvudet högt, även om hon är huvud kortare än de flesta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar