Jag fick ett brev...

och det är ju för det mesta kul.
Det här var ett "ring och boka operationstid om du ska ha någon, annars avförs du från vänelistan"-brev.
Och det var ju bra att jag fick det, för jag trodde överläkar-Svante skojade när han suckade och sa att jag hade så mycket inbokat så det var lika bra att jag ringde till operationskoordinatorn själv :D

Sååå, nu efter att ha glömt det några dagar till kom jag plötsligt på att jag skulle ringa
Och hej vad det gick undan.
Redan nästa onsdag hade de tid!
Och sedan ska vi ta oss an det andra benet.
Och efter lite trixande med skidresor, konserter, Götebors Varvet och innan sommaren är för fin, så lyckdes vi hitta en tid som passade både mig och Svante... det är ju bra om båda kan vara  samtidigt i operationsrummet liksom ;)

Men shit, va' trevliga de är på "mitt" sjukhus.
Inga sura miner och bara god vilja!
Och sen belv hon lite stressad över att jag hade fått vänta så länge... men hallå, det var ju jag som missat att ringa!

Så tig alla som säger att vården bara är skit!
Det finns surkärringar i alla brancher, men dra inte alla över en kam för det!