Djur

Att ha djur är fantastiskt roligt.

Men det är f*n inte rolgt när man behöver ta det avgörande beslutet, att man behöver avliva dem...

det är ju det ansvaret man tar redan när man skaffar djuret, men på något sätt så förtränger man det ända tills in i det sista.
För ett par veckor sedan var det dags att ta belutet när det handlar om våra kor.

Kor har väldigt starka instinkter och drifter. Situationen kring hanteringen av Klara Bella kändes inte längre säker, då vi har både utbildad och outbildad personal som jobbar i stallet.

Att lösa situationen genom att betäcka henne var ingen bra lösning, då hennes gren av rasen har ett genetiskt fel som vi anser att vi inte vill föra vidare. Då Fjällnära kor varken är avlade för kött eller mjölk- produktion fanns det inte heller någon möjlighet att omplacera henne hos någon annan.

Mamma Mu har levt ett långt liv på gården och var nu gammal och trött. Vi kände att det var skönast för henne att få somna tillsammans med sin vän och inte utsättas för en ny yster kalv (varken en egen eller en nyinflyttad) som tär på hennes ork.

Nu fick de ändå ett så harmoniskt slut som möjligt,flickorna fick somna in tillsammans bakom ladugården med människor runt omkring dem som de känner väl. Sofia och jag satt med dem och klappade dem på kinden tills de var borta.  Ett lugnare slut än så kunde de inte få.

Men hur ser vi på djur?

Varför är vissa djur mer värd än andra?

När veterinären kom så valde hon inte att avliva dem med samma medel som man använde till hästar och som går mycket fortare. Varför det inte användes? Jo, det var för dyrt för kor...

Våra kor var hanterade som ett par hästar (förutom att vi inte rider på dem eller kör dem). De är borstade varje dag, klappade varje dag, ledda ut och in i hagen varje dag och älskade varje dag.

Bella är ju till och med uppfödd med flaska och har gått löst på gården...

Varför är de mindre värda? Inte vet jag...