Kent!

Kent hemligast och störst

Om tio dagar, den sjätte november, ger Kent ut sitt åttonde studioalbum, "Röd".

Drygt 13 år efter den debuten är Kent fortfarande Sveriges största rockgrupp.

Här berättar Christofer Brask om hemligheten bakom vårt hemligaste band.

De har konsekvent gått sin egen väg och byggt en familjerelation med sina fans.

Inför släppet av nya albumet "Röd" är Kent fortfarande Sveriges största - och hemligaste - rockband.

Stockholm, våren 1994: Alla band med ambitioner sjöng på engelska.

Det givna målet var att bli en del av det svenska popundret och slå stort i Japan.

Vid den här tiden fick Peter Ejheden, bandbokare på Pet Sounds Bar, en demokassett i sin hand. Han lyssnade, tänkte att "det här måste vara vad alla vill ha" och tog genast med sig kassetten till sin nya arbetsgivare - skivbolaget BMG. Där tog det stopp.

Bandet som spelat in demon sjöng på svenska och hade låttitlar som "När det blåser på månen" och "Jag vill inte vara rädd".

Till slut, efter lång övertalning, fick Peter Ejheden bolaget att skriva kontrakt med Kent. Hans chef på BMG hade dock inga större förhoppningar om att få pengarna tillbaka.

- Han sa: "Det här är bra, men det är för indie. Det kan inte sälja."Det där är väldigt, väldigt länge sen nu.

När Kents nya album "Röd" släpps i början av november är inte frågan om det säljer, utan om det blir något slags rekord.

Singeln "Töntarna" släpptes 12 oktober och blev omedelbart etta på både singellistan och Trackslistan.

Sedan debuten 1995 har bandet haft 22 hits på Tracks - varav hälften nått förstaplatsen.

Kent hade tre låtar på topp tio när radioprogrammet för några år sedan sammanställde en lista över de populäraste svenska låtarna sedan starten 1984.

- En ny Kentlåt är alltid en stor händelse, konstaterar programledaren Kaj Kindwall. Man känner igen Kent när man hör dem samtidigt som har de haft förmågan att utveckla sitt sound.

I nyutgivna boken "Tusen svenska klassiker" - en genomgång av svensk film, litteratur, musik och tv från 1956 och framåt - är Kent representerade med fyra album, mer än något annat band.

- Du har Hep Stars på 60-talet, Gyllene Tider på 70-talet och Imperiet på 80-talet - inget annat svenskt band har lyckats vara störst längre tid än sju år.

Men nu har Kent varit störst i 13 år.

I framtiden kommer vi att se tillbaka på Kent som något unikt, säger Jan Gradvall, en av bokens författare.

Producenten Kjell Andersson, veteran i svenska musikbranschen, säger att en förklaring till Kents framgångar är att de så konsekvent valt att gå sin egen väg.

- Det har ofta varit en förbannelse i svensk rockmusik att man vill behaga allt och alla. Då är risken att musiken blir en blandning av allt: pop, rock, till och med dansband. Det har Kent undvikit från början.

Kan Kent jämföras med något annat svenskt band?

- Tveksamt. Det skulle vara Ebba Grön i så fall, men de var en produkt av punkkulturen. Kent har skapat något helt själva.

Hur gick det till? Hur förklara fenomenet Kent?

Jan Gradvall säger att det är en komplex fråga som han ska försöka besvara i sin bok om Kent (planerad utgivning våren 2010).

- Det är intressant att Sveriges största band under lång tid fortfarande är ett hemligt och okänt band. Det är precis som medlemmarna i Kent vill ha det.

I år kommer de tillsammans med Lars Winnerbäck att dominera skivbutikernas julhandel. Mycket skiljer dem åt, men både Kent och Winnerbäck valde i ett tidigt skede att ransonera sina framträdanden i medierna. I stället för att synas i Bingolotto har de byggt en nära relation med fansen. Att medlemmarna ogärna pratar om sina privatliv är självklart.

- Jag tror att den hållningen är viktig för att det ska funka i längden. Kent är ett band som man växer ihop med. När man hängt med dem ett tag blir de som en extra familj. Därför blir det som ett förtroende mellan dem och fansen, säger Peter Ejheden.

"Töntarna" föregicks inte av någon promotion, utan släpptes plötsligt för nedladdning en söndagskväll. Nyheten spred sig ändå snabbt - både i de traditionella medierna och bland fansen. Efter några timmar hade signaturen "velvet" tytt låttexten och lagt ut den i Kentforumet.

- Det blir som en klubb för människorna som tycker om den här musiken, säger Kjell Andersson. Kent är det närmaste vi kommer brittiska band som The Smiths, med hängivna fans som följde dem år efter år.

Miljöpartiets språkrör Maria Wetterstrand menar att Kent i sin attityd är "väldigt mycket Eskilstunabor".

- Moralen i Eskilstuna är extremt luthersk. Man ska inte tro att man är något - utan man ska jobba hårt, hålla sig på sin kant och inte skryta, säger Maria Wetterstrand.

Själv är hon uppvuxen i Hagnesta Hill, villaförorten som gett namn åt Kents album från 1999.

Under gymnasistiden var Maria Wetterstrand med i samma teatergrupp som Martin Sköld och hon såg Kent spela live redan då de kallade sig Jones & Giftet och Havsänglar.

Först 1999, efter en Kentkonsert i närheten av Hagnesta Hill, blev Maria Wetterstrand ett fan.

Säkert ligger en del av bandets popularitet i dess bakgrund.

Eskilstuna - präglad av sina industrier, arbetskraftsinvandringen och socialdemokratiskt maktmonopol - är ett destillat av det moderna Sveriges historia. När Jocke Berg sjunger om en släkt full av hjältar, "decennier av slit" och Hagnesta Hill med "de identiska husen" ger det höga identifikationspoäng.

Peter Ejheden:- Man lyssnar på svenska texter på ett annat sätt än engelska. Man är väldigt känslig för när det blir pinsamt eller dåligt. Jocke lyckades redan från början sjunga om saker som egentligen var alldeles för nära och känsliga. Kents texter var naiva, men man trodde på det Jocke sjöng.

Varje gång Kent varit på väg att släppa nytt material har Peter Ejheden fått lyssna på demos.- Det är en tradition vi hållit vid liv. Varje gång har de undrat vad jag tycker. Och varje gång har jag svarat: "Precis så jävla bra som förväntat."

Veckans stora svenska musikhändelse äger rum i Berlin. Där håller Kent presskonferens och spelar för första gången upp "Röd" offentligt.

Det nya albumet är inspelat i Hansastudion, där tidigare David Bowie, Iggy Pop, U2 och Depeche Mode skapat musikhistoria.

Även denna gång har Peter Ejheden hört låtarna.- Jag blev inte besviken, säger han. Inte den här gången heller.