Det känns som om jag har blivit så otroligt sviken av någon som jag litade på och tyckte om. Både yrkesmässigt och privat. Det hade varit så lätt att prata med mig och resonera fram en lösning. Istället högg hon mig i ryggen. För att straffa, visa makt, protestera, vad vet jag? Mig eller andra, ingen aning?
Men jag vet att just nu känns det jävligt tufft och varken kraften eller orken att göra mer än det nödvändigaste finns.
Men trots att hon har gått bakom min rygg är det inte det värsta.
Det allra värsta är att hon betett sig lika skitigt illa mot barnen och det är svårt att förlåta.
Jag drar mig tillbaka och slickar mina sår och återkommer när lusten och glädjen har återvänt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar